I måndags uppmärksammades Jimmie Åkessons syn på klimatkrisen efter en intervju i P1. Det var det gamla vanliga – Sverige har inget ansvar för att minska våra utsläpp, det fossila måste skattesubventioneras ännu mer och på tal om den extremhetta som nu drar över världen konstaterar Åkesson att honom veterligen så dör fler av kyla än av värme. Mest kritik fick dock uttalandet om att SD inte står bakom klimatmålen.
Det är på alla sätt anmärkningsvärt att Sveriges tredje största parti är helt öppna med skiter i vår tids stora ödesfråga. De förnekar dessutom krisens allvar under en sommar som slår värmerekord på värmerekord och där tidningarna varje dag skriver om skogsbränder, masstorka och dödsfall som följer i extremhettans spår. Samtidigt är SD:s besked knappast förvånande. Vi har länge vetat att partiet, ofta företrätt av klimatförnekare, spelar i bottenligan av svensk klimatpolitik. Problemet är bara att majoriteten av de andra partierna också rör sig i samma division.
V, S, C, L, M och KD påstår sig stå bakom klimatmålen, men saknar helt politiken för att åstadkomma de utsläppsminskningar som klimatmålen kräver. Sorgligt nog finns det bara ett enda parti i Sveriges riksdag med en klimatpolitik i linje med såväl de nationella målen som Parisavtalet: Miljöpartiet.
Hela poängen med Parisavtalet är att alla länder bidrar. Varje nation måste ha en klimatpolitik som når de satta målen, i linje med forskningen. Ytterligare en grundpelare är att rika västländer med historiskt höga utsläpp ska minska sin klimatpåverkan snabbare än fattigare länder med sämre möjlighet att ställa om – principen kallas klimaträttvisa och är central för gröna partier. Man kan alltså inte påstå att man står bakom Parisavtalet och samtidigt säga att vi inte behöver göra några som helst förändringar för att minska våra utsläpp, hur mycket Ulf Kristersson än vill lura oss att tro det.
Svenska folket, och inte minst vi unga, förtjänar en högre nivå. Inte ens som miljöpartister kan vi glädjas åt den totala walk over alla andra partier lämnar i miljö- och klimatpolitiken. Sanningen är att om vi ska klara några mål över huvud taget, så måste våra utsläpp minska med 20% bara i år. Om vi inte klarar det måste de minska med 40% nästa år. Det är bråttom nu, och för varje dag som vi inte agerar kommer baksmällan bara bli värre.
Men istället för ansvarstagande, vuxna politiker som visar vägen, ser vi hur alla partier utom MP går till val på att göra det billigare att släppa ut. Som om de drygt 30 miljarder av våra skattepengar som går till fossila subventioner varje år inte vore nog. Vi har ett blåbrunt block som i varje skuggbudget de lagt senaste fyra åren har slaktat miljöposten och avskriver all klimatpolitik som ”symbolpolitik”. Detta samtidigt som de låtsas att svindyr kärnkraft som tar 15 år att bygga på något magiskt sätt skulle minska våra utsläpp här och nu. Socialdemokraterna visar även vad de går för när de i veckan presenterade ett totalt tandlöst “klimatpaket”. Förutom förslag om för få laddstolpar presenteras ingen ny politik för utsläppsminskningar. Tragiskt nog hamnar Sveriges tre största partier i botten när organisationer som WWF och Naturskyddsföreningen granskar partiernas miljöpolitik. Vi unga förtjänar bättre än så.
Vi förtjänar en rättvis omställning där alla är med. Där man kan producera sitt eget biobränsle på gården, där skogar inte kalhuggs, där du tjänar pengar på dina solpaneler, där tåg är billigare än flyg, där kollektivtrafiken är gratis för unga och superbillig för alla andra och där vi kan reparera våra mobiler, kläder och kylskåp till rimliga priser istället för att tvingas till slit och släng och evig tillväxt på planetens bekostnad. Där stadskärnor finns till för människor istället för bilar, där vi är självförsörjande på mat och där ingen, ung som gammal, behöver känna ångest över framtiden, eftersom de styrande politikerna faktiskt tar ansvar. En rättvis omställning kräver helt enkelt systemförändringar och grön politik. Visst är det sjukt att det bara finns ett miljöparti som vågar stå för det?