I skrivande stund flyr kvinnor och barn Putins krig i Ukraina. Detta sanslösa anfallskrig orsakar mänskligt lidande på en nivå som europeiska länder i decennier varit skonade från. Att EU nu öppnar både armar och hjärta, genom att för första gången någonsin aktivera ”massflyktsdirektivet” som ger alla ukrainska medborgare uppehållstillstånd i ett år, är inte mer än rätt. Det är fantastiskt att Europas hårda gränser, om än bara för en kort stund, mjukas upp. Men det lämnar också en bitter eftersmak.
Kriget i Ukraina sätter nämligen fingret på ett plågsamt tydligt faktum – Sverige och EU gör skillnad på människor som flyr, beroende på vart de flyr ifrån.
Skillnad på vilka vi anser vara “riktiga” flyktingar när den ryska regimen tar till vapen. Just nu släpps bomber över Ukraina, men de faller också i Syrien. Där har Ryssland stöttat al-Assads krigföring i flera år. I Tigray pågår ett blodigt inbördeskrig som knappt hörs i mediebruset. I Jemen bidrar svenska vapen till att inbördeskriget rasar vidare. Där riskerar närmare en halv miljon barn att dö. Precis som i Ukraina är det civila som drabbas värst, och precis som i Ukraina flyr människor för sina liv. Men där ukrainska flyktingar möts av volontärer, sängplatser och varm mat möts flyktingar från andra länder av gränsvakter, gummikulor och taggtråd.
Vi vill vara väldigt tydliga, engagemanget för och solidariteten med det ukrainska folket är fantastiskt att se! Det är solidaritet. Det är det enda rimliga när bomberna faller. Men det finns något annat här. Är det verkligen solidaritet som får Danmark att frångå sina egna lagar och inte ta smycken från just ukrainska flyktingar? Är det inte istället så att den danska regeringen alltid vetat hur sjukt det är att ta det sista från en människa som redan förlorat allt – men att de inte sett flyktingar som människor förrän nu, när flyktingarna är vita?
Svenska politiker är dessvärre inte mindre hycklande. För bara en månad sedan tävlade partierna om vem som ville minska invandringen mest. Migrationsdebatten har i flera år dominerats av diskussioner om återvandring och volymmål istället för rimliga asylprocesser och rättssäkerhet. Att de blåbruna drivit förslag som skulle utplåna asylrätten var det få som brydde sig om – det viktigaste var att minska invandringen. Detta trots att vi fram tills kriget i Ukraina bröt ut hade den lägsta invandringen till Sverige på 20 år. Men i och med kriget i Ukraina ser vi något annat. Den medmänsklighet och solidaritet som så många i Sverige är stolta över, får äntligen revansch i debatten och politiken.
Vi står vid ett vägskäl. Det går att välja bort den strikta och människofientliga migrationspolitik som har förts sedan hösten 2015. Vi behöver en politik som inte bygger på undantag och tillfällig medömkan. Vi behöver en migrationspolitik som inte gör skillnad på människor och som erbjuder skydd och trygghet åt den som behöver. Det är hög tid att återinföra en human migrationspolitik för alla!
Grön Ungdom kräver:
- Sverige inte ska splittra familjer
Dagens migrationspolitik innebär att familjer splittras vid den svenska gränsen –, utan möjlighet att återförenas. De höga kraven på lönenivåer och boendestorlek som villkoras mot att människor ska få återse sina barn eller föräldrar är fullständigt orimliga. Vi kan aldrig gå med på att en mamma som bedöms tjäna för lite eller har en några kvadratmeter för liten lägenhet ska tvingas välja vilket av sina barn hon ska få träffa igen. - Permanenta uppehållstillstånd ska utgöra normen för den som får asyl
Den som får asyl ska veta att det går att starta ett nytt liv i Sverige. Det bästa vi kan göra för integrationen är att erbjuda långsiktig trygghet. Tillfälliga uppehållstillstånd, som förlängs gång på gång, är motsatsen till en sådan trygghet. De som flytt undan bomber och förtryck förtjänar en trygghet, de förtjänar att äntligen kunna andas ut och börja bygga sina nya liv här.
Sverige ska välkomna människor som flyr, oavsett var bomberna faller. Vår migrationspolitik måste bli human igen!