För att Sverige ska gå med i Nato måste ansökan ratificeras av alla medlemsländer. Lätt som en plätt, tänkte alla, tills Turkiets ledare sa ifrån. Han tänker minsann inte släppa in Sverige och Finland i Nato utan kompensation. Erdogans krav handlar om att Sverige ska utlämna ett tjugotal personer som påstås ha kopplingar till Kurdistans arbetarparti (PKK) och Gülenrörelsen. Det rapporteras också om att ett hävt vapenembargo skulle bli aktuellt, som någon slags bisarr muta för att Turkiet ska släppa in Sverige i Nato.
Vi som är motståndare till Nato har varnat för att samarbeta med länder som Turkiet, bland annat för att de systematiskt förtrycker det kurdiska folket. Att Turkiet ställer krav för att godkänna ett svenskt Nato-medlemskap är inte förvånande. Men att befinna sig i en situation där vi tvingas förhandla med Erdogans om dessa krav är oacceptabelt. Turkiets vidriga politik har inget att göra med svensk utrikespolitik.
Erdogans år vid makten har varit brutala. Sedan det misslyckade kuppförsöket 2016 har regimen bedrivit korståg mot yttrandefriheten, kvinnors rättigheter och rättsväsendet. Han har också fört en ohygglig politik mot kurder, med hundratals dödade och tusentals på flykt som följd.
Vi har varit tydliga med att processen bakom Sveriges kursändring i Nato-frågan har gått alldeles för fort. Sedan kom det, som ett brev på posten – två dagar efter beslutet blev konsekvenserna av att alliera sig med auktoritära stater ett riktigt problem. Turkiet säger nu nej till ett svenskt Nato-medlemskap. Många Nato-anhängare har försökt tona ner betydelsen av Erdogans hot, men den hållningen är naiv. Det visar snarast att man inte följt Turkiets agerande de senaste åren – hoten spelar roll.
EU har gett Turkiet mångmiljardbelopp för att hålla gränsen till Europa stängd för flyktingar. För bara några år sedan sa Turkiet nej till att godkänna Natos försvarsplan för Baltikum och Polen, om de övriga Nato-länderna inte terrorstämplade den kurdiska milisen YPG i Syrien. Och på hemmaplan har Ann Linde bedyrat att Sverige ser PKK som en terrororganisation, trots vetskap om vilka risker det medför för alla kurder som befinner sig i Turkiet. Terrorstämpeln används flitigt som svepskäl för att trycka ner all sorts organisering av det kurdiska folket. Var tog den internationella solidariteten vägen, Socialdemokraterna?
Grön Ungdoms motstånd till Nato grundas i säkerhetspolitiska avvägningar och en fredsfrämjande ideologi. Att vi nu ansluter oss till en kärnvapenallians med villkor att den turkiska regimen ska tillåtas fängsla och döda kurder är sanslöst. Vi får aldrig ge vika för auktoritära ledares krav. Just nu verkar en svensk medlemskapsansökan till Nato försvåra det. Vi förväntar oss att Socialdemokraterna står pall, trots den senaste tidens kursändringar. Allt annat vore att svika det kurdiska folket.
